2013-10-04
01:42:00
....Kuken..?
Hur uppstod egentligen den evigt oändliga diskussionen om kukstorlek? Det här är sådant jag går runt och tänker på i min vardag. Kanske hade man behövt göra något lite mer produktivt under sina vakna timmar, men för bövelen. Observera att jag inte går runt och tänker på om min eller någon annans kuk är större eller mindre än medelsnitt och dylikt. Jag är mer intresserad av den faktiska uppståndelsen (haha, wordplay, fan vad moget) av hela det här konceptet. Varför denna hets kring ett mått?
Jag tänker spontant att storleken i sig måste vara helt trivial egentligen, med tanke på vad man ska ha den till. Allt är proportionerligt. Om du har en kuk av medelsnittslängd i det långa landet Falukorv, som ligger på omkring 14 centimeter, erigerad och ståtlig, och ska köra in den i röven på en ko (fråga mig inte varför du skulle göra det, någon riksdagsledamot från Centerpartiet har säkert en motivering), så är den ju fantastiskt liten. Medan om du ska ramma in ballen i en pennvässare, så är det ju på tok för stor. Allt handlar om proportioner. Röven på en kossa och en pennvässare är i det här fallet metaforer för ingångspunkterna till en kvinnas kropp, men det förstod ni nog. Osmakligt? Jo, tack.
Jag förstår inte heller riktigt om man bara fokuserar på längd och omkrets på kuken heller, eller tar man hänsyn till vanliga kroppsproportioner? En tvåhundrakiloskarl på 195 centimeter som har en fillefjong på sjutton centimeter, kan ju inte vara så mycket mer imponerande än en kille på 160 centimeter och väger sextio kilo som har en trettoncentimeter kuk? Eller? Därefter kan vi ju också konstatera att din kukstorlek också hänger ihop med personen du slamdunkar in den i och hans/hennes känslor för dig. Alla vet att en kuk växer till galna dimensioner om personen är kär i kukens ägare. På samma sätt som den kryper till en trött liten daggmask så fort hon har ruttnat på dig.
Jag fattar inte heller varför en Brontosauruskuk blev något överdrivit positivt heller. Det är ju helt omöjligt att särskilja vad som är positivt och negativt. För en kvinna är det ju totalt motsats. Skrytmånsidealet verkar vara en svingande jättedase och en tight fitta. Hur fan går det ihop då? Det är ju totalt ofunktionellt. Det som vore något att sträcka på sig för vore väl om man som par hade perfekta utformningar för varandras njutning snarare än detta storhetsvansinne. Allt för ofta hör man skrytet.
”Min kuk är jättelång”. Hur kommer det sig att man aldrig hör det samma sägas, och framför allt i samma tonläge, om en pung?
I sådana fall, kan man inte ta det här längre? Eller är det här en trend som vänder? Är nästa trend att spruta jävligt mycket, uppmätt i volym?
Jag borde verkligen göra något av mitt liv…
Viktigat är att killen kan använda sin fillefjong och göra det möjigt för orgasm
Viktigat är att killen kan använda sin fillefjong och göra det möjigt för orgasm